Så gick det till när Bocksagan drev Kingston Walls vokalist till självmord

Den aktuella dokumentärserien om Ior Bock visar hur en färgstark ideologi, Bocksagan, drar till sig hängivna sökare med stora löften om att hitta något större än livet. Ideologins kanske mest kända kulmination var då följarna, med Bock i spetsen, samlade sig i Sibbo för att leta efter Lemminkäinens tempel – en underjordisk sal som sades innehålla stora rikedomar och kunskap som kunde till och med skapa fred på jorden. Bocksagan hade också sina skuggsidor, vilket i serien belyses framförallt genom rörelsens dystra kopplingen till bandet Kingston Wall. Medan Ior Bock och hans rörelse varit rätt så kända i offentligheten, har kopplingen till bandet varit mera okänt. Kingston Walls saga slutade i juni 1995 då sångaren och gitarristen Petri Walli begick självmord genom att hoppa ner från Tölö kyrkas tak. Före det hade bandet en kort, men strålande karriär och lämnade efter sig tre klassiska proggrockskivor under första halvan av 1990-talet. Måns 'DJ Bunuel' Strömberg var god vän med Petri Walli och var dj på bandets Freakoutklubbar. Den sista tiden var han fundersam och bekymrad över sin väns hälsa. – Jag var en av de sista som talade med honom innan han dog. Jag ringde honom en måndag efter ett veckoslut då han hade betett sig väldigt konstigt. Jag bodde i Borgå då och samtalet slutade med att Pete sa 'jag kommer dit'. Walli dök aldrig upp, och två dagar senare hörde Måns Strömberg att han hade hoppat från kyrktaket. Kingston Wall var kungar i Helsingfors, men spelade ofta för tomma salar på mindre orter. Lokalradiostationen Radio City diggade bandet medan Radiomafia inte just spelade dem. Walli var intresserad av esoteriska filosofier. Den begåvade musikern reste i januari 1994 till Goa där han träffade Ior Bock. Han fick höra sagan direkt från källan och svalde konceptet med hull och hår. Alltför många LSD-tripper, cannabis och nattliga trancefester på Goa bidrog till att Wallis psyke började rämna och det sista året började folk byta sida av gatan då den maniskt predikande rockaren kom emot. Själva sagan om släkten Bock, aserna och Lemminkäinens tempel i Gumbostrand baserade sig på Ior Bocks påhittade språksystem. Han delade upp ord i mindre beståndsdelar som han gav nya betydelser, som en slags grammatikalisk mytologi. – Man märkte hur Pete förändrades. Han kunde inte prata utan att ändra på alla ord. Det var helt infernaliskt emellanåt, minns Strömberg. Bocksagan och kulten kring Ior Bock kretsade kring en grupp män som dagarna i ända satt och rökte gräs och drack sin egen sperma till frukost för att de trodde att … ja, exakt vad är svårt att veta. Kvinnor hade inte tillträde. De flesta finländare minns kanske främst grävprojektet i Sibbo och Iors 'saunasolmu' på 90-talet. – Jag tog aldrig Ior Bock på allvar. Jag kunde ha farit dit flera gånger med olika människor men jag for aldrig. Men det är otroligt hur trollbundna människor blev. Jag vet andra som såg det som sanningen, säger Strömberg och skakar på huvudet. Petri Walli lät trycka upp en kassett som han gav åt politiker utanför riksdagshuset. Han menade att julgubben kommer att ge en sådan julklapp som finska folket aldrig sett förut. Uppenbarligen trodde han att Lemminkäinens tempel kommer att hittas. Dokumentären visar mörkret kring Bocksagan såsom de oklara omständigheterna kring Ior Bocks bror Eriks död 1962. Bock påstod att han dansade med en pistol som avfyrades när han slängde den till brodern, som dog av ett skott i bröstet. Ior Bock själv knivhöggs två gånger, den andra gången fatalt 2010. Viljami Puustinens bok Kingston Wall: Petri Wallin saaga (2014) berättar hur Walli förlorade sitt band, sin flickvän, vänner och till sist förståndet på grund av sin livsstil och Bocksagan. Basisten Jukka Jylli säger i dokumentären att Walli hade fått så många egna tankar om de här sakerna att Bock inte till sist längre orkade lyssna på honom. – Petri trampade helt enkelt Ior Bock på tårna, säger Jylli. Det uppstod en schism mellan kultledaren Bock och den unga rockstjärnan med psykiska problem. Under en sista resa i Indien hade Gud talat till Walli och sagt att Bock är djävulen. Han blev deprimerad och skämdes över albumet. På albumen Kingston Wall I (1992) och Kingston Wall II (1993) kom musiken först och texten sedan. På tredje III-Tri-Logy (1994) kom lyriken först och musiken sedan. Tankarna var tagna direkt ur en svettig gubbring som rökt sönder sina hjärnor. Likväl är det en bra skiva. Man kan med facit på hand ana ett rop på hjälp. Kimmo Aroluoma går så långt i sin bok Kingston Wallin perintö (2023) som att säga att 'nyutgåvan av Tri-Logy upprätthåller tyvärr legenden om Bocksagan, som kan ha fatala följder'. Han berättar att skivan väcker så många negativa minnen till liv att han i många år inte kunde lyssna på den. The Finnish mythology includes a master key to the understanding of the universe and all myths: the alphabet / A system of 29 sounds with own meanings based on the root-language, the first language in his story of mankind Måns Strömberg säger att alla tre skivorna är lika viktiga delar av trilogin. Jukka Jylli berättar i dokumentären om sitt sista möte med Petri Walli hemma hos honom. – Han stirrade på molnen och berättade vad han såg. Jag lyssnade en stund och sedan gick jag hem. Ättestupan, som det talades mycket om i Ior Bocks krets, blev kyrktornet för Petri Walli. Det må vara osagt om Bockkulten ledde till Wallis mentala sinnesförvirring eller tvärtom, men kulten tog inget ansvar för att försöka hjälpa honom. Kulter brukar sällan göra det. – Han var väldigt trollbunden av Iors värld och det kan hända att just det där med språket var det som fick honom att göra vad han gjorde. Det är i sig kul att koppla ord och få nya betydelser. Fortfarande känner jag en hjälplöshet, hur nära det skulle ha varit att jag hade hjälpt honom den där dagen, funderar Måns Strömberg. Ior Bock talade i september 1995 om Wallis död. – Pete Walli hade förstått det helt och hållet. Han hoppade från taket, sa Bock. På frågan om han tog Wallis självmord på sitt eget konto svarade Bock bara 'nej, nej nej'.