Lovet – 'Det börjar lukta vodka och T-sprit' – LOVET drar igång festen

Redan innan LOVET kliver ut på scen byggs spänningen upp. Ur högtalarna kommer I Was Made for Lovin' You med Kiss och framför scenen står en publik som redan verkar veta precis vad som väntar. Själv är jag betydligt mer oförberedd. Som noll2:a är ungefär det enda jag vet om LOVET att Pontus varit med i Över Atlanten. Sedan börjar det brinna. Elden flammar när killarna dansar ut på scen, klädda i skinnjackor i varsin stark färg med matchande slipsar. Det är snyggt sceniskt, genomtänkt och det sparas definitivt inte på pyron. Och temperaturen? Den går bara åt ett håll. Elden sprutar, publiken skriker och trängs för att komma ännu längre fram medan festmusiken pumpar ut över Stångebro. Längst fram vid kravallstaketet står tjejer och gråter glädjetårar. Då börjar jag förstå att jag kanske har missat något här. När Hjärtan på din gata drar igång blir det ännu tydligare. Hela Stångebrofältet klappar med. Händerna är i luften och publiken hänger med i varje ord. Tydligen kan ALLA texten. Alla utom jag. Från scenen berättar de att de stod på exakt samma scen två ett år sedan. Nu är de tillbaka och Pontus konstaterar att han haft gåshud i 30 minuter. Det är lätt att förstå varför. De får igång en liten moshpit. Gigantiska ballonger studsar snart över publikhavet och LOVET fortsätter skruva upp festen. Publiken är i extas och svarar på i princip allt som händer på scen. Men Pontus vill ha mer. – Det där var ett för nyktert skrik! Han ber Stångebrofältet försöka igen. Och då kommer det. Ett betydligt mäktigare vrål från publikhavet. – Nu börjar det likna något. Det börjar lukta vodka och T-sprit, konstaterar Pontus från scenen. Och någonstans sammanfattar det ganska väl relationen mellan LOVET och publiken den här kvällen. De ber om mer – och får mer tillbaka. För LOVET gör ingenting halvhjärtat. Det är snyggt sceniskt, koreograferat och hela tiden byggt för nästa reaktion. Pyro, dans, allsång, gigantiska ballonger och en publik som hänger med i varje ord. Det är mycket. Väldigt mycket. Och det fungerar. Jag må vara fel recensent, från fel generation och kanske fotograf på fel festival för att tillhöra LOVET:s självklara målgrupp. Men när ett band lyckas få ett helt Stångebrofält att sjunga, hoppa, gråta glädjetårar, mosha och på kommando leverera ett vrål som får Pontus att börja prata om vodka och T-sprit – då måste jag ge dem ett starkt betyg. Jag kom hit och visste att Pontus varit med i Över Atlanten. Resten av Stångebrofältet visste redan vad LOVET kunde. Nu vet jag också.