SD har på senare år sagt nej till högre föräldrapenning för låginkomsttagare, nej till höjda barnbidrag, nej till att minska lönegapet mellan kvinnor och män, nej till fler pappamånader, men ja till försämrad A-kassa, försämrad sjukförsäkring och till sämre kostnadsskydd för medicin och ja till skattesänkningar för höginkomsttagare.
Personfixeringen är total. Men valet handlar faktiskt inte om Jimmie Åkesson eller Magdalena Andersson. Valet gäller olika ideologier.
Socialdemokraterna har de senaste hundra åren drivit igenom en rad viktiga samhällsreformer. Kvinnlig rösträtt. Semester. Sjukförsäkring, Det generella barnbidraget. Grundskolan. Allmän pension. Utbyggnad av daghem. Ofta har det skett trots motstånd från höger.
Nu står slopad karensdag på sossarnas dagordning, liksom bland annat stopp för vinstuttag ur svensk skola, och satsning på små skolklasser för små barn.
Om vi skulle få ett tiotal SD-ministrar, vilket partiet vill ha, vore det ett kraftigt bakslag, inte ett steg mot ett modernt folkhem. Då skulle vi inte få ett mer solidariskt, tryggt samhälle. Vi skulle få mer av misstänksamhet, splittring och sänkt levnadsstandard för de många. Fler laglydiga, duktiga invandrare skulle kastas ut.
Jag hoppas att varje väljare tar reda på lite fakta om vad partierna faktiskt står för. Och tar ställning: Vilket samhälle är det jag vill ha?
Roland Cox
(0)Comments