Kompanichef Vladyslav, 33, talar med stolthet över sitt manskaps insatser. 'Det är vi som flyttar fronten', säger han. Vladyslav leder ett anfallskompani i 92:a separata anfallsbrigaden. Kompaniet består av lätt infanteri. Uppgiften är att röra sig framåt och hålla terräng. Hotet från luften gör mekaniserade genombrott omöjliga. Det går inte heller att koncentrera en större mängd infanteri på en plats med mindre än att riskera betydande förluster.
Anfall sker i stället genom infiltration av den så kallade gråa zonen. Grupper på två eller tre soldater tar sista biten till anfallsmålet till fots för att inte bli upptäckta av fienden. Det handlar om att gå bortåt tre mil, vilket tar flera dagar. Vid målet räknar man med att det finns en rysk styrka i ungefär samma storlek som ska nedkämpas eller drivas bort.
Annons
Annons
Drönarkrig i all ära, terrängkontroll kräver fortfarande infanteri på marken. De två sidornas tillvägagångssätt med infiltration är snarlikt. Men det finns ändå viktiga skillnader. Ryssarna satsar på överbelastning. Man skickar fram många grupper soldater, eller till och med en och en, över ett stort område. De allra flesta nedkämpas. Vladyslav talar om minst 10-15 dödade ryssar per dag. Men den ryska taktiken tar mycket ukrainska resurser och gör att man kan missa några ryssar som lyckas ta sig igenom och gömma sig i något skogsparti eller byggnad.
Öppna bild i helskärmsläge
Vladyslav talar om minst 10-15 dödade ryssar per dag.
Bild: Alex Voronov
På platser där ukrainarna håller försvarslinjen, eller rent av befriar territorium, hittar man, isolerar och nedkämpar man även dessa ryssar. Så är det just nu på Zaporizjzja-fronten.
Den ukrainska sidan försöker jobba mer kliniskt – använda tillfällena för infanterianfall mer noga, satsa hårdare på icke-upptäckt.
Striderna på den södra fronten har sina särskilda utmaningar för den som anfaller. Det är plan terräng, glest mellan bosättningar, svagare växtlighet än i norr och öster. Skogssträngarna som avdelar fälten är smalare med mindre lövverk.
När jag frågar Vladyslav medger han att hans jobb handlar bara till liten del om stridsledning. Personalfrågor tar betydligt mer tid, däribland utmaningarna att motivera vissa nyinskrivna som just lämnat ett civilt liv.
För att hantera sådana och närliggande frågor har de ukrainska försvarsstyrkorna särskilda officersbefattningar för psykologiskt personalstöd. Svitlana, 38, har den uppgiften i kompaniet.
Före 2022 arbetade hon som patrullerande polis i Charkiv. Efter krigsutbrottet skrev hon kontrakt med försvarsstyrkorna, jobbade som radiooperatör och landade så småningom på sin nuvarande tjänst som i praktiken är en blandning av HR-chef och psykolog. Till Svitlana vänder sig soldaterna med alla möjliga problem, från hjälp med administrativa frågor till samtal om familjebekymmer.
Annons
Annons
Soldat- och officersyrket är inte bara ett kall.
(0)Comments