Valet 2026: Med backspegeln som färdriktning

Montage: Opulens. (Bildkälla: Pixabay.com) POLITIK. Valdagen närmar sig. 'Snart får vi veta hur pass väl Sverigedemokraterna lyckats spela sina kort.' Det skriver professor Magnus Dahlstedt som begrundar partiets kampanj inför valet 2026. När allvaret har blivit ett skämt När tystnaden skräms Vad är det som hänt? Kent, Sverige , 2002 Valdagen närmar sig Vandalisering av valaffischer. Tilltaget är straffbart. (Foto: Magnus Dahlstedt) På väg till tåget för vidare färd mot huvudstaden kommer jag att tänka på det stundande valet. Närmast oundvikligt med tanke på den stundande valdagen. Tar kurvan tajt för att spara tid. Temperaturen i den politiska debatten ökar för varje dag som går. Politiken tränger in i snart sagt varje vrå. Reklamen på bion häromkvällen bestod till hälften av anrop inför valet. Lokalnyheterna har rapporterat om skadegörelse av valaffischer, i en omfattning som tidigare inte lär ha uppnåtts. Tilltaget är straffbart och har tydligen polisanmälts. Noterar kampanjmaterial omkullvält och utspritt som smulor på gräset. Undrar om tilltaget är högt prioriterat bland inkomna ärenden på polisens skrivbord. Troligen inte. Parkerar cykeln, tar plats bland medresenärerna. Reklampelarna längs vägen ner mot stationen är en given spelplan. Likaså de inplastade rullarna av bete inför vintern, som radar upp sig på fältet som försvinner ur sikte genom fönstret i kupén. Även om konkurrensen där är avsevärt mycket mindre. SD:s rikstäckande kampanj valet 2026 SD:s kampanj valet 2026 är nostalgiskt tillbakablickande. (Foto: Magnus Dahlstedt) En särskilt het plats på den politiska spelplanen är, något otippat kanske, kollektivtrafiken. Mitt i händelsernas centrum står Sverigedemokraterna som under de gångna veckorna fått rejäl skjuts med sin rikstäckande reklamkampanj. Partiets slogan för året lyder: 'Gör Sverige till Sverige igen'. 'Sverige ska kännas som Sverige en gång kändes', kommenterar kommunikationschef Joakim Wallerstein kampanjens andemening. Backspegeln anger med andra ord riktningen framåt. Frågan är bara: När var Sverige egentligen Sverige och när blev Sverige någonting annat? Det slår mig att jag sitter med ryggen vänd norrut, riktningen vi rör oss mot. Också jag rör mig baklänges in i framtiden. I reklamsnuttar syns partiledaren Åkesson i sekvenser från förr, när kamerans skärpa var oskarp, frisyrerna fluffiga och kläderna pastellfärgade. Kanske var det på åttiotalet Sverige var Sverige? Då mobiltelefonerna knappt var mobila, och då resan bort från efterkrigstidens trygga Folkhem inletts. Då skinnskallarna marscherade till minnet av den bleka krigarkungen Karl XII, skanderande 'Bevara Sverige svenskt'. Då det inte bara var svenska som pratades i lunchrummen på fabrikerna runtom i landet utan också finska, arabiska och jugoslaviska. Eller kanske är det konturerna av trettiotalets Lort-Sverige som skymtar i backspegeln. Ojämlikhetens sociala landskap som författaren Lubbe Nordström kartlade med sina reportageresor landet runt, genom kvarlevorna av svunna tiders nergångna och dragiga boenden för landets fattiga och utsatta befolkning. Skallmätningarnas och steriliseringarnas tid. Eller var det mot slutet av artonhundratalet som Sverige var ett verkligt Sverige. Landet svårt sargat av fattigdom, svält och förföljelse av oliktänkande. En anonym avkrok i Europa bebott av människor som fyllde båtar på flykt, sökande lyckan i det förlovade landet i väst. Kanske tar oss backspegeln ända åter till Karl XII:s tid. Ännu en tid av svält och därtill evighetslånga krig. Är det en humla eller en geting? SD:s symbol inför valet 2026. Tåget stannar till. Det betyder att vi har kommit till Katrineholm. Något rör sig i håret, som är på väg att växa till sig efter semesterns sedvanliga snagg. Krypet påminner mig om ännu ett frågetecknen som kampanjen lämnat hängande i luften: Vad är det egentligen för djur som partiet valt som symbol? En bullig insekt i svart och gult, och blå vingar med bokstäverna S och D. En geting eller en humla, oklart vad. Och hur är det tänkt med symboliken? Den vassa piggen får associationerna att dras till en geting eller möjligen ett bi. Vill PR-avdelningen i så fall frammana bilden av ett parti som inte är främmande för att ta till våld för att försvara sig? Lite väl magstarkt och vågat, så troligen inte. Kanske är det, trots den vassa piggen, mer sannolikt att den föreställer en humla. Vilka associationer är det i så fall tänkt att den ska väcka? Ska partiet ses som en harmlös, förvuxen varelse som lyckats göra något den egentligen inte borde klara, att flyga? Oavsett om insekten är geting eller humla så kan jag inte få ihop symboliken med partilinjen. Insekterna rör sig väl och bygger bo precis där de önskar, oberoende av övriga bosättares viljor. Ett klart misstänkt fall av bristande vandel. Påminner inte därmed symbolen om människorna som partiet gjort till navet i sin politiska gärning: invandrarna? Nyfikenheten får mig att plocka fram mobilen, får med några enkla sökord veta att insekten är tänkt att föreställa en humla. Den exakta innebörden förblir dock en gåta. Däremot lyckas jag gräva fram något som tvingar fram ett leende: Naturskyddsföreningen riktat kritik mot partiet som de menar 'driver en bi-ovänlig politik'. En oväntad bieffekt. SD-kampanj, valet 2026. (Foto: Magnus Dahlstedt) Resenärer plockar ihop packningen, formerar en kö. Nästa anhalt: Centralstationen. Ankomsthallen är ett larm av anrop. Partiets kampanj lyckas väl med att sticka ut i bruset. 'Gör Sverige till Sverige igen'. Budskapet är svårt att undgå. Däremot är några av affischerna borttagna, de som sattes upp på dörrar som mötte resenärerna med texten: Ej välkommen om du: – begår brott – lever på bidrag – inte lär dig svenska – missköter dig Affischeringen togs ned bara efter ett par timmar. 'All annonsering ska på förhand godkännas av oss, och delar av den kampanjens affischer hade inte blivit godkända av Jernhusen', förklarar presstalesperson Karin Hårding beslutet. 'Dessutom gick det att tolka budskapet som att man som resenärer inte är välkommen på vår station. Det stämmer inte, alla är välkomna på Jernhusens stationer'. Kampanjen skapade debatt också på västkusten. Återigen med kollektivtrafiken som skådeplats. Ett tjugotal busschaufförer med somalisk bakgrund valde att sjukskriva sig i protest efter affischeringen på Västtrafiks fordon. 'Saknar du Mogadishu? Återvandringsbidraget hjälper dig hem'. Budskapet som för vissa knappt registreras, mer än som en påminnelse om en kanon som med upprepningens makt blivit politiskt allmängods, blir för andra en påminnelse om att de inte är välkomna och ses som riktigt hemmahörande i landet som är deras. 'Det är en risk för arbetsmiljön och för skadegörelse och där har vi en spelregel som säger att om en sån risk föreligger, så stoppar vi den reklamen', klargör affärsområdeschef Maria Björner Brauer beslutet. Kontroverserna kring affischeringen i kollektivtrafiken gav omedelbar skjuts till debatten om åsiktskorridorer och strypt yttrandefrihet. Kanske var det just därför valet av insekt föll på en oskyldig humla. Valet 2026: SD har lärt sig spela spelet En remixad version av SD-symbolen. Digtialt collage av C Altgård / Opulens. Följer strömmen ner i underjorden för morgonens sista etapp. Tunnelbana, röd linje söderut. Rulltrappan ner får mig att tänka på att det inte är första gången som partiet skapat rubriker med kampanjer som utspelar sig i just kollektivtrafiken. Även den gången handlade den politiska reklamen om migration, närmare bestämt tillresta tiggare från de östra delarna av Europa. I tunnelbanan möttes resenärer av ett budskap primärt riktat mot tillresta turister: 'Sorry about the mess here in Sweden. We have a serious problem with forced begging! International gangs profit from people's desperation. Our government won't do what's needed'. Henrik Vinge, partiets presschef, beskrev 'en omfattande rapportering kring utländska turister som blivit besvärade av vad de uppfattar som en negativ utveckling av Stockholm' som upptakten till kampanjen. 'Många kanske var här för 10 till 20 år sedan och har sett ett Sverige som fanns då och tycker att mycket har förändrats till det sämre. Bland annat har vi det utbredda tiggeriet på stadens gator.' Sedan dess har styrkeförhållandena förändrats. SD är inte längre en uppkomling, ett parti vid sidan av, utan det största av partierna som stakar ut landets färdriktning inför framtiden. Framgångarna har stärkt självförtroendet. Upprepade kampanjer med bombastiska budskap om migrationens hotfullheter skapar fortsatt rubriker och uppmärksamhet kring de frågor som tillhör partiets absoluta kärnområde. En manöver som effektivt riktar ljuset bort från samtidens larm och betydligt mer svårkommunicerbara och potentiellt obekväma frågor om samspelet mellan resursfördelning, fortsatt välfärdspolitisk omstöpning och en alltmer iögonfallande strukturell ojämlikhet. En lika uttänkt som framgångsrik politisk taktik. Dålig publicitet är trots allt god publicitet. Den som varken syns eller hörs finns inte. Det är den övergripande rationaliteten i det mediedrivna klimat som är dagens politik. SD har insett spelreglerna tidigare än övriga partier och har lärt sig spela spelet enligt dessa på ett mer utstuderat och framgångsrikt sätt. Vilka motmedel är möjliga att ta till? Spela med, genom att plocka upp spelbrickorna som är utlagda? Komma med egna varianter på samma tema? Säga emot? Låtsas som ingenting? Oavsett motmedel har taktiken visat sig svår att stoppa. Snart får vi veta hur pass väl partiet lyckats spela sina kort. Insekten förresten, är det en humla eller en geting? Det är nog en geting i skepnad av en humla. MAGNUS DAHLSTEDT info@opulens.se