Replik: Vården ska vara närmre patienten, inte regionpolitiken – Östersunds-Posten

Detta är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Gustaf Lindskog skriver i sin ledare att makten över sjukvården vid ett statligt huvudmannaskap skulle flyttas från Jämtland till Stockholm. Det är en missvisande bild. Lika missvisande är påståendet att Vårdansvarskommittén skulle ha kommit fram till att statlig sjukvård vore negativt för Sverige. Vårdansvarskommitténs egen slutsats är betydligt mer nyanserad. Utredningen konstaterar att det finns både för- och nackdelar med dagens regionala system, liksom med ett statligt huvudmannaskap. Den slår uttryckligen fast att det inte går att dra någon entydig slutsats om säkra orsakssamband utifrån det tillgängliga underlaget. Men majoriteten i kommittén slog tidigt fast sin motvilja mot statligt huvudmannsakap. Kristdemokraterna gjorde en annan bedömning och ansåg att underlaget tvärtom ger stöd för ett statligt huvudmannaskap. Annons Annons Öppna bild i helskärmsläge Lars-Erik Olofsson (KD). Förste vice ordförande i regionstyrelsen och KD:s toppnamn i regionen. Bild: Maria Lindholm Att avskaffa regionernas ansvar för sjukvården innebär inte en centralisering av verksamheten. Det skapar tvärtom möjlighet att skilja mellan det som behöver vara nationellt och det som behöver beslutas nära patienten istället för hos 21 regionala politiska organisationer. Staten bör ta ansvar för sådant som måste fungera nationellt, men beslut om hur vården faktiskt organiseras och bedrivs ska fattas så nära verksamheten som möjligt. Där bör professionen få betydligt större inflytande. Vårdarbetare, inte regionpolitiker, borde utforma vården tillsammans med patienterna. Ett statligt huvudmannaskap får aldrig innebära en nationell standardmodell där glesbygdens förutsättningar glöms bort. Men dagens system ger inte jämlikhet. Vårdansvarskommittén konstaterar att den regionala vården är ojämlik, både inom och mellan regionerna. Med ett statligt huvudmannaskap kan Sverige få ett gemensamt ansvar för att vården är jämlik Det är svårt att hävda att 21 olika sjukvårdssystem automatiskt innebär större närhet till patienten. Vi vill därför vända på perspektivet. Frågan är inte om makten ska ligga i Östersund eller Stockholm. Frågan är vilken makt som behöver vara nationell och vilken som ska finnas ute i vårdens verksamheter. Annons Med ett statligt huvudmannaskap kan Sverige få ett gemensamt ansvar för att vården är jämlik och långsiktigt finansierad, samtidigt som betydligt mer av den operativa makten kan läggas hos professionella styrelser nära patienterna. Annons Modellen för ett förstatligande finns i vårt västra grannland. Norge har gått före, vi bör följa efter för att säkra en framtida svensk sjukvård med hög kvalitet och jämlik tillgång. Lars-Erik Olofsson (KD) Regionstyrelsens förste vice ordförande, överläkare Svar direkt: Först rättelserna: jag skriver inte att statlig vård skulle flytta vården från Jämtland till Stockholm. Det finns flera nationella myndigheter som har lokala organisationer (bland annat genom den så välfungerande länsstyrelsen). Jag skriver heller inte att Vårdkommittén finner att statlig sjukvård är negativt för Sverige, jag skriver att det är osäkert och kostsamt, det står så i utredningen. Utredningen presenterar även (som jag och Olofsson skriver) fördelar med statlig styrning av vissa områden. Till huvudpoängerna: Olofsson lyfter vikten av att professionella vårdarbetare får inflytande över vården. Naturligtvis är det bra att läkare och sjuksköterskor är med och ger vården bra förutsättningar. Det är för mig oklart varför en nationell styrning skulle göra detta bättre än en regional styrning. Annons